Självmordsinsikt.
Vad innebär det att ha självmords-insikt? Jag tror jag uppnår något sådant sådär emellanåt.
Just nu:
Jag är depressiv.
I dessa stunder av depressivitet vill jag ganska ofta ta livet av mig. Jag bara konstaterar fakta. Jag anser att jag inte tillför någonting, utan mestadels bara är ivägen för andra människor. Dessutom förstår jag att jag, i min sjukdom, alltid kommer återvända till mina depressiva självmordstankar.
Insikt 1:
Jag är depressiv, kommer vara depressiv till och från hela livet, och jag vill dö.
Varför då inte dö?
Det finns människor som vill leva, om alla som vill dö skulle dö,
får de levnadsglada människorna bättre livsvillkor.
Insikt 2:
Det enda som håller mig vid liv just nu och just idag = mitt samvete.
Jag vill inte låta min familj uppleva mitt självmord och anklaga sig själv för detta, jag vill skona dem.
Så, om jag alltså bara hade sluppit undan mitt samvete, så skulle jag kunna dö utan problem.
Insikt 3:
Det är för jävla lätt att dölja hur djupt deprimerad en människa kan vara.
Kanske förstår människor att jag är lite deppig, lite nedstämd - men jag tror inte de har en aning om hur djupt det egentligen är.
Alltså ingen som försöker hindra mig.
Ann heberlein skriver i sin bok att hon gradvis försöker bryta sig loss från allting som håller henne kvar. Hon bryter sig loss från jobb, från vänner, från intressen, från kärlek och från familj. Familjen och hennes barn är svårast.
Kanske är det därför familjen är det enda som hindrar mig i mitt samvete.
Annars, så tror jag att jag gör likadant. Det är så lätt att säga upp jobb, sluta skolan, säga upp lägenhet, bekantskap och allting. Flytta långt, långt bort och slippa allting.
Vara ensam - och kunna dö.
Punkt.
Just nu:
Jag är depressiv.
I dessa stunder av depressivitet vill jag ganska ofta ta livet av mig. Jag bara konstaterar fakta. Jag anser att jag inte tillför någonting, utan mestadels bara är ivägen för andra människor. Dessutom förstår jag att jag, i min sjukdom, alltid kommer återvända till mina depressiva självmordstankar.
Insikt 1:
Jag är depressiv, kommer vara depressiv till och från hela livet, och jag vill dö.
Varför då inte dö?
Det finns människor som vill leva, om alla som vill dö skulle dö,
får de levnadsglada människorna bättre livsvillkor.
Insikt 2:
Det enda som håller mig vid liv just nu och just idag = mitt samvete.
Jag vill inte låta min familj uppleva mitt självmord och anklaga sig själv för detta, jag vill skona dem.
Så, om jag alltså bara hade sluppit undan mitt samvete, så skulle jag kunna dö utan problem.
Insikt 3:
Det är för jävla lätt att dölja hur djupt deprimerad en människa kan vara.
Kanske förstår människor att jag är lite deppig, lite nedstämd - men jag tror inte de har en aning om hur djupt det egentligen är.
Alltså ingen som försöker hindra mig.
Jag kan tänka mig, att mina resonemang kring detta inte alltid är logiska.
Jag bryr mig dock inte. Jag kan inte se mig själv bli gammal, jag kommer dö.
En vacker, eller snarare mörk, dag kommer jag att ta livet av mig.
Jag bryr mig dock inte. Jag kan inte se mig själv bli gammal, jag kommer dö.
En vacker, eller snarare mörk, dag kommer jag att ta livet av mig.
Ann heberlein skriver i sin bok att hon gradvis försöker bryta sig loss från allting som håller henne kvar. Hon bryter sig loss från jobb, från vänner, från intressen, från kärlek och från familj. Familjen och hennes barn är svårast.
Kanske är det därför familjen är det enda som hindrar mig i mitt samvete.
Annars, så tror jag att jag gör likadant. Det är så lätt att säga upp jobb, sluta skolan, säga upp lägenhet, bekantskap och allting. Flytta långt, långt bort och slippa allting.
Vara ensam - och kunna dö.
Punkt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Gud vad stark !
Trackback
