Mitt hjärta är krossat.
Mitt hjärta är krossat, brustet och trasigt.
Mina tårar brinner bakom ögonlocken, men min sorg är för stark för att låta dem ta sig ut. Jag känner mig bara tom. Tom, och likgiltig.
Jag känner mig besudlad, som har gett min kropp så länge åt Långamannen, utan att jag insett att han inte vill mer än så. Mina ögon är visserligen blå, men aldrig att jag trodde mig vara så naiv. Jag känner mig korkad, hemsk, ful, äcklig, besudlad. Och likgiltig, tom och ledsen. Sorgsen.
Jag tänker mig att det kommer gå bra med människor här omkring mig. På så sätt riskerar jag inte att göra impulsiva dumheter som äventyrar med mitt levande liv.
För jag känner det inuti mig, att det hade kunnat bli så, i mitt sorgefulla, impulsiva sinne.
Det är inte alla dagar som jag kan lita på mig själv, och detta är absolut en sådan dag.
Mina tårar brinner bakom ögonlocken, men min sorg är för stark för att låta dem ta sig ut. Jag känner mig bara tom. Tom, och likgiltig.
Vad spelar det för roll om jag stannar kvar?
Jag känner mig besudlad, som har gett min kropp så länge åt Långamannen, utan att jag insett att han inte vill mer än så. Mina ögon är visserligen blå, men aldrig att jag trodde mig vara så naiv. Jag känner mig korkad, hemsk, ful, äcklig, besudlad. Och likgiltig, tom och ledsen. Sorgsen.
Snart kommer vänner över.
De vet ingenting.
Och så skall det förbli.
De vet ingenting.
Och så skall det förbli.
Jag tänker mig att det kommer gå bra med människor här omkring mig. På så sätt riskerar jag inte att göra impulsiva dumheter som äventyrar med mitt levande liv.
För jag känner det inuti mig, att det hade kunnat bli så, i mitt sorgefulla, impulsiva sinne.
Det är inte alla dagar som jag kan lita på mig själv, och detta är absolut en sådan dag.
Kommentarer
Trackback
