kärlek-smärta-sorg-svartsjuka-kärlek

Kärlek...
Det sägs vara något vackert, något lyckligt och något tryggt.

NEJ.
Kärlek är hemskt och smärtsamt. Jag är kär, kär, kär i en man som inte är lika kär och galen. Han umgås med andra, som vänner, men har också en annan, som han visar utåt. Jag är hemlig. Jag är hemlig i omgivningen och ingen alls vet om min kärlek. Detta är ohållbart.
Men jag vet inte, inte, inte hur jag skall förbättra situationen. Hur ska jag kunna avbryta vad vi har när jag möter honom varje dag? Det är alldeles för svårt, jag kommer se honom med andra varje dag - och jag blir svartsjuk. Jag vill det inte, men ajg blir svartsjuk som fan. Detta är ohållbart.
Jag vet inte vad han vill.



Menar han det, när han säger att han saknar mig?

När han säger att han älskar doften av min hud?

Kommer han göra slut med den andra, som han vet att han borde, som han säger att han vill?

Om han gör det, kommer han vilja ha mig mer än bara hemlig?



Detta är ohållbart. Jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte visa mig svartsjuk. Jag vill inte visa mig sårad.
Jag vill ha honom. Jag älskar att ligga på hans arm när jag somna, att fingra på hans hud.

Jag vill fortsätta precis som jag gör. Fast ändå inte. Situationen är ohållbar och den får mig att vilja försvinna för alltid när jag ser honom med andra, men jag måste fortsätta situationen precis som jag gör, annars får jag honom inte alls.

Frågan är bara om det är värt det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0