Förresten,
..så är det festivalvecka.
På fredag ringer klockan in för festligheter även för mig.
Detta är tanken:
åka dit fredagkväll, med sovsäck och alkohol i ryggsäcken, festa, supa, dricka hela helgen för att vända hemåt under söndagen till min lägenhet som andas ångest och depressivitet.
Är detta en bra idé?
Skall jag strunta i det helt och hållet?
Ska jag vara där, men inte dricka?
Är det värt att bli depressiv på grund av en helgs festande? Tyvärr har jag inte svaret på frågan, jag har endast ett mixat sinne som dels ber mig tänka efter ordentligt (klarar jag det verkligen, tänk om jag bryter ihop på plats), och som dels skriker ut sin vilja att vara social, att skratta och vara glad (glädje känner jag som allra mest i samspråk med andra människor).
Är detta en bra idé?
Och mina mediciner - dessa går icke hand-i-hand med alkohol. Seroquel, Atarax, Sertralin. Puh. Så vad göra? Sänka medicindosen, för helt utan den kan jag inte vara, det tycks aldrig lyckas så bra som jag vill, så dricka måttligt med en sänkt medicindos? På eget bevåg, självfallet.
Detta tål att tänkas på.
Mediciner, psykisk (o)hälsa och alkohol lyckas inte alltid hålla sams. Fast å andra sidan ogillar jag tanken på att inte göra som jag vill, tanken på att vara instängd och fastlåst i en värld av rutiner, mediciner och anpassning till sjukdom.
På fredag ringer klockan in för festligheter även för mig.
Detta är tanken:
åka dit fredagkväll, med sovsäck och alkohol i ryggsäcken, festa, supa, dricka hela helgen för att vända hemåt under söndagen till min lägenhet som andas ångest och depressivitet.
Är detta en bra idé?
Skall jag strunta i det helt och hållet?
Ska jag vara där, men inte dricka?
Är det värt att bli depressiv på grund av en helgs festande? Tyvärr har jag inte svaret på frågan, jag har endast ett mixat sinne som dels ber mig tänka efter ordentligt (klarar jag det verkligen, tänk om jag bryter ihop på plats), och som dels skriker ut sin vilja att vara social, att skratta och vara glad (glädje känner jag som allra mest i samspråk med andra människor).
Är detta en bra idé?
Och mina mediciner - dessa går icke hand-i-hand med alkohol. Seroquel, Atarax, Sertralin. Puh. Så vad göra? Sänka medicindosen, för helt utan den kan jag inte vara, det tycks aldrig lyckas så bra som jag vill, så dricka måttligt med en sänkt medicindos? På eget bevåg, självfallet.
Detta tål att tänkas på.
Mediciner, psykisk (o)hälsa och alkohol lyckas inte alltid hålla sams. Fast å andra sidan ogillar jag tanken på att inte göra som jag vill, tanken på att vara instängd och fastlåst i en värld av rutiner, mediciner och anpassning till sjukdom.
Kommentarer
Trackback
