VansinnetsMotsatser

Jag stötte precis på ett påstående som knuffade omkull mig och fick mig att börja tveka över hela min existens.
Påståendet sade att det är vansinnigt, galet, tokigt, att höra röster.

Jag hör röster.

Det har skrämt mig någon gång, men numera har jag vant mig. Det är inte några röster som "säger åt mig vad jag ska göra" - utan rösterna är ångestfyllda skrik, skrämda tillrop, eller rop på mitt namn.
Mer diffusa ljud som inte är röster hörs också.

Gör detta mig galen?

1: Jag tror att rösterna mestadels kommer när jag är manisk.
2: När jag är manisk har jag flera tankar (och låtar) i huvudet på samma gång.
3: Alltså kan detta betyda att jag inte är helt tokgalenvansinnig, utan snarare "bara" manisk.

1: I manins värld kan jag bli trött på alla tankar som liksom talar i munnen på varandra.
2: Vilket ger mig ångest
3: Ångesten borde självklart kunna yttra sig i ångestfyllda skrik eller arga rop på mitt namn, när mitt undermedvetna tycker att jag skall skärpa mig.


Att ha flera tankar i huvudet på samma gång hade nog gjort vilket människa som helst lite snurrig, det är svårt att fokusera med många viljor och tankar. En tanke säger att jag skall laga mat - något nytt och avancerat, en annan tanke tycker att det är roligt att köpa nya kläder - och det har jag ju "alltid råd med", tanke nr 3 vill bjuda över alla vänner på fika - för jag älskar att träffa människor, eller kanske ska jag åka iväg till någon vän tycker tanke nr 4, eller ut och festa på ett dansgolv fullt av människor, säger femte tanken, ett dansgolv fullt av vackra människor, där måste finnas några som finner mig attraktiv, någon som jag kan utbyta nakenhet med, tänker tanke sex.