VansinnetsMotsatser

I denna blogg vill jag försöka beskriva det som jag i nuläget väljer att kalla mitt Vansinne och Vansinnets Motsatser. För det är just vad det är. Fullt av motsatser, med en släng av vansinne.

En bipolär/manodepressiv sjukdom är kronisk. Livslång.
Jag fick diagnosen för ungefär två månader sedan och jag har fortfarande svårt att acceptera att det är en livslång sjukdom. Jag behöver medicin hela livet - och sjukdomen kommer kanske till och med att bli värre.

Hur många skadar jag om sjukdomen förvärras?

Kommer jag kunna sköta ett jobb som vanliga människor?

Kommer jag kunna skaffa barn?
Mina frågor är många. Bara genom att skriva dessa tre futtiga frågor, känner jag hur mörkret sig större och starkare i min bröstkorg. Det liksom bränner litegrann, och tårarna vill göra sig synliga.
Jag älskar barn - jag vill ha barn.
Jag vill kunna sköta ett jobb - jag tappar verklighetsuppfattningen om jag är ensam för länge.
Jag vill inte skada min närhet. Kanske är det därför bäst att leva alldeles ensam?