Ilska till tusen, jävla våldtäktsman.

 
Jag är arg. Förbannad. Frustrerad och irriterad.
 
Den man som var mitt ex, och är min våldtäksman, lever ett vanligt liv - och det gör mig förbannad. Och kanske gör det mig till och med lite ledsen.Här går jag omkring i min fina lägenhet och vågar inte göra ett knyst när det ringer på dörren, än mindre öppna det möjliga helveteshålet (för ve och fasa det kan ju vara DU).
Samtidigt lever du med din nya flickvän, förmodligen en vit och vacker tillvaro, i din svart-vita borderlinevärld. Här är jag, som blir rädd för mina vänner (de kan ju bli som du), en skadad grundtillit till andra människor, sa min terapeut, och jag tror att det stämmer väldigt väl.
 
Det har hänt en gång, det hände en annan, sen kom en tredje person - DU - och förstörde allting en tredje gång. Vem kan jag lita på? Jag har ingen aning.
Men jag är arg - ledsen - förbannad - irriterad - frustrerad - och så in i helvetes sorgsen - över att DU lever ett normalt djävla liv, och över att jag aldrig kommer att bli kvitt rädslan, och såren som du gav mig.
Fattar du inte vad du gjorde?
..eller var det precis det du förstod?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0