Tacksamt mörker?


"att kunna känna tacksamhet är en av livets största gåvor"


Tacksam.. Tacksam? Ska jag vara tacksam över mitt evinnerliga mörker? Jo tack, jag förstår poängen med att kunna känna tacksamhet, och jag gör det ofta i mitt liv, tro inte dumt om mig. Men tacksam, nu? Nej.
Nej tack. Jag försöker inse, men lyckas inte fånga känslan som just tacksamhet skapar.

Ofta lyckas jag, om jag anstränger mig riktigt ordentligt, se ett litetlitet ljus borta i andra änden av tunneln, eller ovanför mörker-brunnens kant.

Nu ser jag ingenting.

Alltså; jag finner inget ljus.
Jag vill kunna känna tacksamheten, men jag hittar den inte. Jag är i nuläget endast pessimistiskt negativ. Just nu är jag en negativ, bitter och arg människa. Av det jag skrev i föregående inlägg är ingenting genomfört, inte ens på prov, och det är alltid något.

Men i nuläget försöker jag att inte känna någonting alls.
Därefter kanske tacksamheten blir synlig.
Men inte nu.

Just nu är jag bara känslolös och ekande tom. Och trött. Så otroligt ända-in-i-själen trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0