VansinnetsMotsatser

Jag är ensam mycket den här veckan. Det är hemmastudier från skolan.
Jag tror det är bra för mig att vara hemma själv, mest för att det skrämmer mig. Är jag ensam en hel dag eller så, då kan jag ibland tappa verklighetsuppfattningen. Det är läskigt och skrämmande, dessutom farligt - jag har fått för mig att det kan leda till psykos.


Solen är vacker därute. Jag ska egentligen till vårdcentralen och lämna in ett prov, men jag vet inte om jag vill ännu. Jag gillade inte den läkaren jag kom till, han är verkligen en översittare som gillar att se ner på människor. Maktgalna idiotiska gubbjävel.

Fast å andra sidan, så är det något fel som jag inte vet vad det är, och det borde jag lämna prov för. Även om det mycket väl kan vara så, att det kan gå över av sig själv.
Äsch... Jag är trött på provtagningar och läkare-som-inte-borde-arbeta-med-människor-överhuvudtaget, men kanske måste jag dit ändå. Usch.
Jag känner mig arg på hela situationen, men inser likväl att jag knappast kan göra något åt den heller.