VansinnetsMotsatser

Jag har gjort vad jag kunnat för att ha en bra morgon - jag ställde alarmklockan så att jag inte skulle sova för länge, eftersom det kan trigga igång depressivitet, jag fixade en bra och stadig frukost, vilket jag tror är det bästa sättet att starta en dag med, jag startade dagen med en varm dusch.
Jag vet inte vad mer jag hade kunnat göra.

Jag kände ångesten krypa under huden på mig, kladdig, brinnande och äcklig. Den brukar inte hälsa på mig såhär tidigt, vilket gjorde mig förvånad. Jag tog atarax och väntade på inverkan av denna medicin.
Samtidigt känner jag mig äcklad. Äcklad över maten jag ätit - knäckebröd med sallad, i princip. Det känns äckligt, jag känner hur maten gör mig tjock.

Tankarna snurrar.
Ska det inte vara bra att äta frukost, eller mat överhuvudtaget?

Ibland förstår jag mig inte på mina egna tankar. Jag känner mig så sorgsen. Så ledsen.
Självklart händer det mycket i mitt liv - morfar är död, mitt hjärta är krossat, vardagen är stressig. . .

Kanske är det så att jag inte riktigt orkar längre?
Jag vet inte vad jag skall tänka.


Varför är jag så sorgsen?