Jag ska leva

Jag har varit stabil ett tag nu, och hållit mig sådär lagom hypomanisk. Men bara sådär hypoman att jag är energisk och lite smått rastlös, inte så att det blir jobbigt. Det hjälper mig dessutom i mitt sommararbete, hypomanin sporrar mig till att göra mitt bästa, och arbetet ger mig känslan av att jag tillför något meningsfullt.

..fast idag har jag varit lite låg och deppig.
Tanken på livets meningslöshet slår mig alltid vid dessa stunder och att leva eller dö känns struntsamma vilket.  Jag känner mig likgiltig inför tanken på att kväva syretillförseln eller strypa hjärtats blodomlopp från att gå runt.
Dock är jag väl medveten om min självvalda pakt med me, myself and I:

Jag ska leva i minst 5 år till, för att:
1. Jag vill inte att mina syskon skall genomlida sin systers begravning i för ung ålder.
2.
När jag dör, om jag tar livet av mig, så måste de veta att jag älskar dem och att det inte är deras fel.
(3. Det är för tidigt i sjukdomsstadiet, jag talar inte mina suicidtankar - jag måste vänta, så de inser att risken finns.)


Just nu är jag mätt, trött och mätt igen. Jag åt mycket, tog kaffe med påtår på maten tillsammans med en skål glass och ett halv choklad. Galet mycket skräp, jag borde skämmas eller i alla fall kräkas litegrann, men jag tänker bortse från detta idag.
Snart tänker jag gå och lägga mig.
God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0