Motsägelsefull.
Nu, en timme sedan jag skrev om min melankoli, undrar jag vad jag egentligen är.
Det kliar inuti mig av rastlöshet och jag vill göra allting, även om jag inte vet vad. Det känns jobbigt i min kropp och jag längtar efter något som får myrorna under huden att försvinna.
Förut, när jag var yngre och kände såhär, så städade jag. Storstädade. Och med storstäda menar jag sortera ut allting jag inte behöver. Jag gillar inte prylar, utan vill ibland bara ha det jag verkligen behöver.
Det kändes bra att sortera ut och kasta bort sådant jag inte behövde.
Prydnadsfigurer, gamla barndomsminnen som leksaker och mjukisdjur, skolböcker...
Det behövs. Ibland måste man faktiskt sortera.
Jag inser själv att detta är en slags ångesthantering.
När jag blir rastlös, det kryper under huden och andningen blir oregelbunden, så är det mycket väl ångest som lurar, undantryckt bakom min hud och mina ögonlock, för jag släpper inte fram den.
Därför städar jag.
Då har jag något slags kontroll över vad jag gör, och håller mig sysselsatt med en aktivitet som gör allting renare, finare och bättre på alla sätt. Det är en skön känsla.
Ibland undrar jag om jag någonsin kommer vänja mig vid att vara bipolär.
I denna aktiva fas av sjukdomen växlar jag snabbt - och är ibland manisk och depressiv samtidigt. Vilket jag förmodligen är nu.
Jag är rastlös till tusen och vill göra massor samtidigt som jag känner mig arg på allting runt om kring. Allting.
Jag har tårar brännandes bakom ögonlocken som väntar på att få komma fram under min apatiska tomhet. Under mitt sorgsna sinne.
Någonstans vill jag gå ut och röka, mycket för att komma ut till varma solstrålar och vackert fågelkvitter. Men det känns inte bra. Det känns nästan läskigt att gå utanför lägenhetens dörr, jag vet inte vad som väntar, vem jag möter, vad som sker.
Annars beger jag mig neråt källaren för att hämta de lådor med ospecificerat innehåll att sortera.
Först och främst borde jag dock ta medicinen atarax som skall ta bort ångesten och de inre eldhavens kalla kyla.
Melankolin utbytes mot rastlöshet
med rädsla för mani
men samtidigt med tårar brännande bakom ögonlocken.
med rädsla för mani
men samtidigt med tårar brännande bakom ögonlocken.
Det kliar inuti mig av rastlöshet och jag vill göra allting, även om jag inte vet vad. Det känns jobbigt i min kropp och jag längtar efter något som får myrorna under huden att försvinna.
Förut, när jag var yngre och kände såhär, så städade jag. Storstädade. Och med storstäda menar jag sortera ut allting jag inte behöver. Jag gillar inte prylar, utan vill ibland bara ha det jag verkligen behöver.
Det kändes bra att sortera ut och kasta bort sådant jag inte behövde.
Prydnadsfigurer, gamla barndomsminnen som leksaker och mjukisdjur, skolböcker...
Det behövs. Ibland måste man faktiskt sortera.
Jag inser själv att detta är en slags ångesthantering.
När jag blir rastlös, det kryper under huden och andningen blir oregelbunden, så är det mycket väl ångest som lurar, undantryckt bakom min hud och mina ögonlock, för jag släpper inte fram den.
Därför städar jag.
Då har jag något slags kontroll över vad jag gör, och håller mig sysselsatt med en aktivitet som gör allting renare, finare och bättre på alla sätt. Det är en skön känsla.
Ibland undrar jag om jag någonsin kommer vänja mig vid att vara bipolär.
I denna aktiva fas av sjukdomen växlar jag snabbt - och är ibland manisk och depressiv samtidigt. Vilket jag förmodligen är nu.
Jag är rastlös till tusen och vill göra massor samtidigt som jag känner mig arg på allting runt om kring. Allting.
Jag har tårar brännandes bakom ögonlocken som väntar på att få komma fram under min apatiska tomhet. Under mitt sorgsna sinne.
Någonstans vill jag gå ut och röka, mycket för att komma ut till varma solstrålar och vackert fågelkvitter. Men det känns inte bra. Det känns nästan läskigt att gå utanför lägenhetens dörr, jag vet inte vad som väntar, vem jag möter, vad som sker.
Annars beger jag mig neråt källaren för att hämta de lådor med ospecificerat innehåll att sortera.
Först och främst borde jag dock ta medicinen atarax som skall ta bort ångesten och de inre eldhavens kalla kyla.
Kommentarer
Postat av: Sara
Vad jobbigt.., hur länge har du haft så?
Trackback
